Vad är MGD?
MGD innebär att meibomska körtlarna som står för den viktiga produktionen av fettet i tårfilmen inte fungerar som dom ska. MGD står för Meibomian Gland Dysfuction.
Bland personer som är drabbade av torra ögon är det väldigt vanligt att MGD ligger bakom, eller åtminstone är en viktig bidragande faktor.
Men vad är MGD egentligen? Det ska vi svara på här, förklara vad det innebär och vad du kan göra åt det.
Det finns flera varianter av MGD och den här artikeln fokuserar så kallad obstruktiv MGD.
Så drabbar obstruktiv MGD
Oljan i tårfilmen är mycket viktig för att vätskan ska stanna kvar. Det ligger som ett fettlager utanpå vätskelagret. Konsekvensen av för lite, eller för dåligt, fett blir att tårfilmen spricker upp och vätskan avdunstar.
Fettet till tårfilmen produceras i dom meibomska körtlarna, runt 60-70 stycken per öga, som sitter längs ögonlockskanterna. Obstruktiv MGD innebär att det är stopp i sekretionen av det så viktiga fettet.
Därför måste man först säkerställa att körtlarna verkligen producerar fett, men att det förhindras från att utsöndras, för att kunna gå vidare med rätt behandling. Fettet behöver kunna ta att ta sig ut ur körteln för att bilda ett lager i tårfilmen.
Två mekanismer gör att det kläms ut ur körtlarna som sitter längs både dom övre- och undre ögonlockskanterna:
- Nytt fett som bildas fyller på underifrån och trycker ut äldre fett ur körteln.
- Blinkandet ger ett mekaniskt tryck genom muskler som sitter framför körtlarna och deras utförsgångar som pressar ut fettet.
För att det mekaniska trycket ska fungera är det viktigt att blinkandet är komplett, alltså att ögonlocket verkligen sluter sig helt och hållet som det ska.
Är körtlarna tilltäppta riskerar det att leda till hyposekretion. Det innebär att när fettet förhindras från att ta sig ut ur körteln så leder det till att produktionen minskar. I värsta fall stannar den av helt, så att körteln inte producerar något fett alls.
Atrofisk MGD
En meibomsk körtel som under en längre period varit tilltäppt och slutat producera fett kan in värsta fall börja tillbakabildas, vilket kallar atrofisk MGD. Då försvinner körtelns viktiga funktion helt och hållet och risken finns att det inte längre går att behandla.
Däremot finns det studier som visar att så kallad probing, där man öppnar körteln med en nål, kan göra att den bildas på nytt.
Vid meibografi fotograferas körtlarna med infrarött ljus. Då kan man se om det saknas körtlar och hur många som finns kvar.
Vad händer i yttre ögat?
Allmänt pratar man om torra ögon, men på Syn Ögonklinik pratar vi hellre om problem med yttre ögat. Det finns många olika symptom som klumpas samman i uttrycket “torra ögon”, men som har sina rötter i ögats yttre delar.
När en patient drabbas av MGD är det flera olika saker som sker i det yttre ögat:
- När körtelns fett förhindras från att komma ut ökar trycket inuti den.
- Uttömningsmekanismen som kommer med blinkandet slutar fungera.
- Det leder till att trycket ökar ännu mer så att körtelns form utvidgas och förlorar sin normala anatomiska form.
- Bakterier från huden och ögonlockskanten kan tar sig in körteln.
- När bakterierna växer till sig förändras den kemiska sammansättningen av fettet.
- Fettet blir med trögflytande, vilket leder till ännu sämre uttömning.
Sammanfattningsvis ökar trycket, bakteriefloran och den kemiska sammansättningen av fettet, samt en sekundär inflammatorisk reaktion. Det leder till skador på dom fettproducerande cellerna.
Över tid slutar cellerna producera fett och slutligen sker en tillbakabildning av hela, eller delar av, körteln.
Vad innebär det för patienten?
Eftersom det normalt finns mellan 50-70 körtlar per öga kan det fortsätta att fungera bra även om det är problem med några av körtlarna. Det kan ta flera år innan det ger utslag i kännbara symptom.
Det kan också variera kraftigt hur en patient själv upplever symptom i förhållande till vad ögonläkaren kan se. En del kan ha stora objektiva problem utan att det känns som särskilt besvärande. För andra är det precis tvärtom.
En vanlig utveckling som många av våra patienter går igenom kan se ut så här:
Det börjar med lindrigare symptom som inte påverkar patienten särskilt mycket och inte är något man normalt söker vård för. Kanske rinner ögonen lite mer i motvind och det kliar lite oftare än vad det gjort tidigare. Den subkliniska fasen.
Med tiden blir symptomen mer uppenbara och mer besvärliga. Ögonen kanske känns irriterade och röda, det är kladdigt på morgonen eller så rinner dom besvärligt mycket så fort det blåser ute.
Nu har det blivit en sjukdom som gör sig ständigt påmind i vardagen. Det kallas för torra ögonsyndrom (även om det yttrar sig i att det rinner).
Forskningsfakta om MGD
Enligt senaste rapporten från Internationella Workshopen för MGD har dom allra flesta med torra ögonsyndrom även MGD. Beroende på vilka grupper som räknas in är det mellan 78-87 procent.
Av personer med problem med torra ögon och som inte har problem med produktionen av vätska har minst 75 procent MGD.
MGX är ett rekommenderat alternativ för behandling enligt samma rapport.
Hur behandlas MGD?
I dom allra flesta fallen är MGD en kronisk sjukdom. Det innebär att den inte kan botas en gång för alla. Däremot finns det behandlingar för att kontrollera sjukdomen och undvika besvär.
Våra behandlingar av MGD syftar till att öppna upp dom meibomska körtlarna, stimulera fettproduktionen att komma igång och hålla rent så att problemen inte återkommer.
Grundläggande är vår rutin Eye-Spa, som utförs av patienten själv hemma. Eftersom det är viktigt med rätt teknik har vi en kurs som ges på kliniken där patienterna först får instruktioner för att sedan träna själva med handledning.
Ett alternativ, eller komplement till Eye-Spa, är Manuell expression (MGX) där en läkare eller sköterska med hjälp av en speciell pincett öppnar upp körtlarna och tömmer dom på gammalt dåligt fett.
E-Eye är en teknik där patienten behandlas med ett intensivt pulserande ljus under ögat. Det stimulerar produktionen av fett i meibomska körtlarna. Behandlingen upprepas 3-4 gånger för att ge full effekt. (I dagsläget har vi inte E-Eye på Syn Ögonklinik.)
Vi önskar att fler började ta hand om sina ögonlockskanter redan i den subkliniska fasen. Det skulle bespara många allvarliga problem och svåra fall av MGD. Däremot kan det vara svårt att motivera en patienten att lägga ned tid och pengar på något som inte upplevs som ett stort besvär.