Undrar du hur det funkar att skaffa nattlinser? Det gjorde jag också. Därför tänkte jag berätta hur det gick till och hur det kändes så att du får en bild av hur det är.
Första gången jag fick höra talas om nattlinser tänkte jag som dom flesta jag pratar med: “Fasen var häftigt! Det låter ju otroligt, varför har jag inte hört talas om det här? Kan det verkligen funka?”
Varför så få har hört talas om nattlinser, eller Orto-K, det ofta kallas har jag fortfarande inget riktigt bra svar på. Metoden har funnits länge och det finns många studier som visar att det funkar väldigt bra.
Så… ja det funkar. Däremot väcker det massor av frågor. Hur känns det? Vad händer om man börjar se suddigt efter halva dagen? Hur stoppar man i linserna?
Jag heter Torbjörn Sandblad, är verksamhetschef på Syn Ögonklinik, och tänker berätta hur det var för mig att skaffa nattlinser så att du kan avgöra om det vore en bra grej för dig.
Därför ville jag ha nattlinser
Det är bara att se sanningen i vitögat. Precis som våra patienter hjälper det inte med att jag har haft ett problemfritt linsbärande i flera decennier, totalt 26 år tror jag. Långa dagar framför datorn i kombination med att man blir äldre tar ut sin rätt. Till det ska man lägga alla timmar man pillar på telefonen eller sitter framför andra skärmar på fritiden. Det ger torrare ögon.
Visst har jag mellan varven kunnat tycka att mina mjuka kontaktlinser kan bli lite obekväma på kvällen. Men i höstan började det kännas redan efter lunch.
Jag blev väldigt trött och såg suddigt. Bytte mina månadslinser oftare, men det hjälpte liksom inte. Det blev bättre när jag började använda glasögon på jobbet. Inte för att jag egentligen har något emot glasögon, men jag har alltid uppskattat friheten med linser.
Därför bokade jag in en tid hos vår optiker Kristin Henriksson för att komma igång med nattliner och samtidigt få en bild av vad andra förmodligen upplever.
Första steget
Eftersom jag kände till förutsättningarna krävdes det ingen konsultation. Med en normal närsynthet och friska ögon ingår jag i den stora grupp som lämpar sig bra för nattlinser.
Så Kristin satte mig i stolen och gjorde en refraktion, alltså ett syntest där jag läser bokstäver på en tavla och tittar på punkter för att exakt ringa in mitt synfel.
Jag satte mig också i topografen, en maskin som läser av hornhinnan och kan ge exakta värden för hur den kröker sig. Det är dessa värden som sedan skickas vidare till företaget som tillverkar mina linser.
Här sitter jag i en topograf och bilden den gav.
Nu visade det sig att jag hade lite astigmatism också. Men det var inget som påverkade möjligheten att få bra resultat av nattlinser. Mitt synfel var -3,0 på båda ögonen. Det vill säga normal närsynthet, men tillräckligt för att synen ska vara relativt oduglig i trafiken och på stan. Jag kan inte se på TV utan glasögon eller linser.
Vid första undersökningen provade jag inga linser alls. När undersökningen är klar är det bara att vänta på att kontaktlinserna blir klara och skickas till kliniken, vilket tar ungefär två veckor.