Förmågan att se i dagsljus, eller det fotopiska seendet, är en viktig aspekt av synen. Det är i fullt dagsljus vår syn fungerar som allra bäst. Då är synskärpan på topp och vi kan se ett brett spektra av olika färger.
I dagsljus kan vi uppfatta små rörelser som inte är möjliga att se när ljusmängden sjunker. Under en solig dag på stranden ger perfekta förhållanden för synen och synskärpan är som skarpast.
Tapparna gör att vi ser bättre i bra ljus
I ögat finns det två typer av ljuskänsliga receptorer som fångar upp synligt ljus. Dessa kallas tappar och stavar.
Av 130 miljoner receptorer är 7 miljoner tappar och det är i dagsljus eller högre ljusnivåer som tapparna är aktiva. Tapparna återfinns först och främst i den centrala delen av näthinnan, där gula fläcken är lokaliserad. Stavarna hittar du främst i ytterkanterna och utanför näthinnans centrala delar.
Tapparna har egenskapen att dom reagerar på färger och små detaljer. Det gör att vi ser bättre när ljusförhållandena är bra. Förutom belysningsnivån, eller luminansen, påverkar ljusets våglängd hur bra vi kan se.
Även stavarna används vid dagsljus och vår perifera syn är också bäst vid bra ljusförhållanden. En av stavarnas allra viktigaste egenskaper är deras extrema känslighet för ljus. Dom reagerar vid mycket låga ljusnivåer och det är därför stavarna används i allt högre grad när ljuset minskar.
I och med att ljusnivån sjunker slutar tapparna att vara aktiva i en övergångsprocess där stavarna tar över rollen. Då blir färgerna otydliga för att helt försvinna när det är mörkt eftersom vi då enbart använder stavar som inte är känsliga för olika våglängder inom synligt ljus. Vårt färgseende är alltså beroende av bra ljusförhållanden.